”Arbetsgivaren är enligt lag skyldig att ordna arbetsplatshälsovård åt sina anställda, så visst skulle det ju vara rent ut sagt oansvarsfullt allt ifall företagaren inte på motsvarande sätt tog hand om sig själv och sitt eget välmående. Således är det klart att det för en ansvarig och ordentlig företagare alltid lönar sig att på företagets bekostnad ordna så heltäckande hälsovårdstjänster åt sig själv som bara möjligt.” 

​

Ganska ofta stöter man på denna typ av tankar och argument, och då företagarens alla sjukvårdskostnader är avdragbara i beskattningen skulle det ju vara rent ut sagt var dumt att inte dra nytta av denna betydande skattefördel! 

​

Men stämmer dessa påståenden verkligen? På samma sätt som skatterelaterade frågor i allmänhet är de här frågorna inte alltid så klara och entydiga som de kanske först verkar.

Att via företaget ordna företagshälsovård och diverse frivilliga tilläggsförsäkringar åt sig själv kan i vissa fall och då rätt genomfört vara ett mycket bra alternativ. Relativt ofta stöter man dock på fall där företagarens hälsoskydd trots detta inte möjliggör det tilläggsskydd och skattefördelar som eftersträvats. I värsta fall kommer detta fram först då vårdbehovet uppstår eller i samband med en skattegranskning. Då man planerar och funderar igenom olika alternativ är det således viktigt att säkerställa sig åtminstone om följande saker: 

​

1. förmånernas avdragbarhet/skattefrihet i beskattningen,

2. tilläggsskyddet som eftersträvas och eventuella begränsningar i det, samt  

3. uppläggets totalkostnader och verkliga fördelar jämfört med andra alternativ.  

 

På motsvarande sätt som åt sina anställda kan även företagaren åt sig själv ordna företagshälsovård som förutom hälsovårdstjänster på allmänläkarnivå även kan inkludera konsultationer av specialistläkare. För att upplägget skall kunna tolkas som en skattefri förmån krävs dock alltid att tjänsterna erbjuds i samma utsträckning även åt företagets övriga anställda. Så klart är det dock möjligt att erbjuda ett bredare urval av hälsovårdstjänster och -service endast åt endast vissa personer i företaget, men i så fall går också fördelarna ur beskattningens synvinkel förlorade. I praktiken motsvarar detta alltså ett upplägg där det betalas en högre lön åt förmånstagaren, som sedan själv privat står för kostnaderna. 

​

Gällande beskattningen av förmånerna kan hälsovårdstjänsterna endast erbjudas som skattefri förmån ifall det uppgjorts en officiell verksamhetsplan för företagshälsovården. Dessutom krävs även ett avtal med en tjänsteleverantör om vilka tjänster som ingår i hälsovården. Väsentligt att notera är dessutom att Fpa endast ersätter kostnader som hänför sig företagshälsovården ifall en arbetsplatsutredning enligt lagen om arbetsplatshälsovård är utför på arbetsplatsen. 

​

Dessa krav orsakar sällan problem i sådana företag där det förutom företagaren även arbetar övriga anställda, eftersom ordnandet av arbetsplatshälsovård åt dem då hur som helst är obligatoriskt. Speciellt i mindre företag utan utomstående anställda och för vilka arbetsplatshälsovården inte är ett lagstadgat krav förekommer det dock relativt ofta att företagarens egna sjukvårdskostnader inte kan behandlas som en skattefri förmån, utan i stället som en beskattningsbar naturaförmån. Detta har sällan varit avsikten då tjänsterna eller förmånerna skaffats, utan framkommer vanligtvis först i efterhand t.ex. i samband med att kostnaderna dyker upp i bokföringen. 

​

Ur kostnads- och smidighetssynvinkel kunde ordnandet av hälsovårdstjänsterna med hjälp av olika frivilliga hälsovårdsförsäkringar i många fall vara ett attraktiv alternativ. Enligt skatteförvaltningens tolkning kan dock en sjukkostnadsförsäkring erbjudas skattefritt åt mottagaren endast som ett komplement till den officiella företagshälsovården. Kravet gäller även företagare trots att ordnande av företagshälsovård åt dem inte enligt lag är obligatoriskt. Skattefriheten förutsätter även i detta fall att förmånen erbjuds kollektivt åt hela personalen och att försäkringsavgifterna kan anses skäliga. Förmånen kan således inte ges skattefritt endast t.ex. åt företagets delägare och inte heller åt en ensamföretagare ifall någon officiell företagshälsovård inte ordnats. 

​

Motsvarande krav på kollektivitet gäller dock inte olycksfallsförsäkringar, vilket innebär att förmånen kan anses som skattefri även i sådana fall då den erbjuds endast åt vissa personer i företaget. Eftersom företagarens olycksfallsförsäkringsavgifter fastställs delvis baserat på Föpl-inkomsten, kan förmånen speciellt i de lägre inkomstklasserna ofta vara betydligt förmånligare och samtidigt ge ett betydligt bredare skydd än vad som skulle vara möjligt ifall motsvarande försäkring skulle tecknas privat av företagaren. 

​

Att ordna olika former av hälsovårdstjänster ”på firman bekostnad” är alltså inte alltid så enkelt och kostnadseffektivt som man kan tro. Grundavgifterna för en ensamföretagares företagshälsovård uppgår ofta till flera hundra euro per år, varpå för själva besöken och andra eventuella åtgärder ännu dessutom faktureras skilt. Trots att enskilda kirurgiska och andra åtgärder enligt vissa förutsättningar kan erbjudas som skattefri förmån, är värdet dock i rättspraxis begränsat till ca 3 000 euro. På motsvarande sätt är den maximala ersättningen som får ersättas till följd av sjukdom eller olycksfall begränsad till 10 000 euro, eftersom hela försäkringen annars tolkas som en skattepliktig förmån för mottagaren. 

​

Motsvarande beskattningsmässiga begränsningar förekommer dock inte i sjukkostnadsförsäkringar för privatpersoner, utan i dem går ersättningsbeloppen och avgifterna ofta ganska fritt att justera enligt egna önskemål och behov. En privat sjukkostnadsförsäkring i kombination med en brett täckande olycksfallsförsäkring åt företagaren själv kan därför ofta var det mest kostnadseffektiva sättet att ordna sjukvårdstjänsterna på.  Slutresultatet är dock beroende åtminstone av följande:

• hurdan typ av hälsovårdstjänster man är i behov av,

• nivån av skydd som eftersträvas vid allvarliga sjukdomar och olycksfall, samt

• hurdana och vilken nivå av förmåner som avses erbjudas åt företagets eventuella övriga anställda

 

Beskattningen av arbetsplatshälsovårdsrelaterade förmåner är som de flesta övriga skattefria personalförmåner på många sätt en komplicerad helhet. För optimalt slutresultat lönar det sig därför att innan förmånerna slutgiltigt slås fast noga gå igenom uppläggets faktiska kostnader och skattekonsekvenser.